onsdag 10 februari 2010

Mörkertid och förtröstan

Käraste, varje tår från dig känns som om den faller rakt på mitt hjärta. Jag måste hejda mig från att rycka till och ropa Aj! Jag tar emot dina tårar med tacksamhet och förundran över att få känna så stark kärlek och värme till dig.

Ditt leende gör mig varm och pirrig i hela kroppen. Det finns nog inget jag njuter mer av just nu än att se ditt leende och samtidigt se passionen växa i din blick. Att locka din kåthet tänder varje cell i min kropp. Jag vill upptäcka varje vrå av vår passion tillsammans med dig.

Det är så lätt, så enkelt, att föreställa sig ett liv vid din sida, att dela dagar och nätter med dig. Det är en dröm som tröstar och skänker glädjestyrka.

Jag vet att vi går genom mörkerdagar nu. Min egen kraft är svag och jag blir lätt utmattad. Vilsen, förvirrad, ledsen och allt som hör till en separation. Ändå vill jag så förtvivlat gärna skänka allt jag har, varje uns av tid och kraft, till dig min älskade. Varje minut, varje andetag, varenda steg jag tar vill jag ge till dig käraste Frey. Jag älskar dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar